Efter allt som hänt så har man äntligen lyckats att ta sig hem till Motala igen, och det är med lite blandade känslor måste jag säga. Är rätt så besviken över allt som hände i Holland för jag trivdes ju för övrigt och hade gärna stannat året ut. Men nu blev det som det blev och på ett sätt är det ju skönt att komma bort från situationen och vara hemma igen men jag vet ju inte vad jag ska hitta på nu liksom. Har sökt en ekonomiutbildning till hösten och hoppas verkligen att jag kommer in men det är ju ett tag tills dess och vad ska man göra under tiden, är ju redan uttråkad efter att bara varit hemma i en vecka...

Det har varit en tuff period för mig den senaste tiden och jag känner att jag bara vill hem så snart som möjligt, tvivlar på att jag kommer att klara av att stanna hela tiden ut. Även om det är ett härligt land med fin miljö så känner jag att jag fortfarande inte riktigt trivs här och detta projekt ska man inte tala om, det känns så himla oseriöst.

Fick en mycket dålig start när jag först i åtta veckor satt och pluggade nederländska om dagarna helt ensam hemma, inte min grej att bara sitta hemma. Och även om jag tycker det är intressant på skolorna så kan jag inte påstå att jag verkligen gör något vettigt, vilket börjar bli riktigt jobbigt, jag kan ju förstå att det är så de första gångerna men nu har jag ju varit där ett tag liksom... Känns som om jag är mer ivägen än gör någon nytta. 

Tycker också att det är jättesvårt att få kontakt med holländare på grund av språket, de är inte bra på engelska och det känns som de drar sig undan när de får reda på att man inte kan prata nederländska. Något som jag tycker är väldigt märkligt!

Men det jobbigaste är att jag har stora problem med min handledare eller vad man ska kalla honom. Han är något så fruktansvärt svår att prata med eftersom han är så envis med vad han vill och han lyssnar inte alls på vad man har att säga, något som gör mig så himla irriterad! Att man dessutom bor i samma hus som honom gör inte saken så mycket bättre, blir så himla trött på det! Och när jag förra veckan nämnde att jag kanske ville åka hem så har han sedan dess varenda dag tjatat om det, något som gör att jag bara vill hem ännu mer. Tror verkligen att det hade varit lättare att ha en eget ställe att bo på i det här fallet.

Har försökt att hålla humöret uppe och ha tålamod medn jag fixar det inte längre. Så som sagt känner jag att jag bara vill hem, ska på mid-term träning om två veckor och då ska jag prata med dem tänkte jag så får jag se hur jag gör...